Hanna Mazetti

Efter skolan innan så mötte jag upp Frida och så åkte hon med ut till stallet för att gå en promenad med Lilleman och så lämnade vi in sadeln (äntligen). Det var ännu en eftermiddag med fantastiskt väder i stallet och man blir ju bara så lycklig. Lilleman har fortfarande bara regntäcke ute för att det är så varmt och det är helt magiskt när solen lyser på och det nästan är helt vindstilla.

Det är sådana dagar man får tänka tillbaka på i vinter!

Nu ska jag krypa ner och ladda inför en "ledig" dag imorgon med plugg, kompisgäng och stallet. 

Hoppas att ni med har haft en fin dag! Kram

Eftersom att jag ska lämna in min sadel på omstoppning (var där idag men då vart det stängt så gör ett nytt försök imorgon) så får som sagt Lilleman en lite lugnare vecka framför sig, och jag med för den delen. 

Så idag stod det klättring på schemat för oss. Det är något jag verkligen tycker är perfekt att göra för hand eftersom hästen blir helt fri i rygg och bog och kan ta i helt utan hämningar och där med ger klättringen större effekt. Så idag gick vi 8 vändor upp och ner för en perfekt gräsbacke i en hage utanför stallet, självklart med fram och avskritt innan. Lilleman frustade nöjt efter några varv och kändes väldigt positiv. Skönt!

Efteråt fick han massage med Arnika, tvättade ben och oljade hovar innan han fick gå in i sin Box med fluffig ny halm. Allt för min Lilleman❤️ 

Det var verkligen helt fantastiskt ute i stallet nu på eftermiddagen. Strålande sol och vindstilla, det händer inte ofta i Skåne!

Som jag nämnde i tidigare inlägg så känns inte Lilleman 100% tillfreds vid ridning och jag är helt övertygad om att det har med sadeln att göra. 

 

Den ligger bra- det är absolut inte det. Däremot så har stoppningen liksom "satt sig" och blivit stum och hård. Lilleman är en väldigt känslig häst så jag tror verkligen att det påverkar honom negativt. Sadeln är ju ergonomisk, och en av de saker som är (var) extra bra med den när den precis var ny är att den var extremt mjuk och stötdempande i stoppningen, och så är ju tanken att den alltid ska vara.

 

Så imorgon åker jag och lämnar den hos sadelmakaren. Det är verkligen perfekt att den ligger bara några kilometer från stallet så att man slipper skicka eller köra långa sträckor.

Denna veckan blir det alltså ingen mer ridning utan vi kör på promenader, longering och klättring istället. Och sedan är sadeln förhoppningsvis klar om en vecka. Men om inte så är det inte hela världen, aktiv vila gör honom bara gott!

 

Det känns ändå skönt att det inte är ett större problem än såhär, förutsatt att det nu är sadeln som spökade på dagens ridpass. Men jag känner honom väldigt väl vid det här laget och litar på min magkänsla, den brukar ha rätt!